Vackra vän, älskade vän
Vi gjorde det!
Mellan bilderna på mina vackra töser runt mig så gör jag en instickare!
Nu har jag och min kära syster tagit oss genom fyra olika lopp på ett år, vi har gjort en tjejklassiker och vi är stolta! Ett förvirrande år har gett oss ett större självförtroende och en tro på att vi klara mer än vad vi tror. Jag har min syster att tacka för att hon slängde ur sig en, för stunden otänkbar utmaning, som jag nu i efterhand är otroligt tacksam för att jag hängde på! Va kul vi har haft, skratt och tårar och dessutom några muskler rikare står vi nu på mållinjen. Och till våren går vi på nästa utmaning men det får vara vår hemlighet till dess.
Bjuder på två svettiga damer och några hurtiga medresenärer, hoppas ni lockas till samma utmaning. Ingen rolig bildkvalitet men bra minnen!
En fyrklöver som heter duga
Desert Flower Foundation
Igår kväll såg jag och Rickard En blomma i Afrikas öken. En film som skildrar Waris Diries liv från Somalias öken till världens catwalk. Jag läste boken för allt för många år sedan men var ändå inte förberedd på de känslor som berättelsen river upp. Jag beundrar styrkan i en av världens vackraste kvinnor och att hon tar sig an sitt förflutna genom de möjligheter som ges henne tack vara berömmelsen. Jag rekommenderar er verkligen att se filmen eller att läsa boken och hennes två andra böcker Desert dawn och Desert children. Vill ni läsa mer om Waris engagemang så ta en titt på hennes stiftelse, Desert Flower Foundation som arbetar för att få ett slut på könsstympning mot små flickor världen över.
Kommande dagar kommer jag lägga upp bilder som visar otroligt vackra tjejer som jag har i mitt liv.
Jag tog helg i helgen
Livet rullar på, i 110. Jag springer mellan skola och jobb och när jag inte gör det så springer jag på riktigt för att klara av milen på Lidingö om två veckor. Helgen sprang förbi den med, bloggen kom i skymundan men nu kommer bilduppdatering igen.
En midsommarhelg som sent kommer att glömmas.
"Det är dags att gå hem nu"
I kväll fick jag ett fantastiskt erbjudande, att frilansa som fotograf för Expressen. Jag, lilla jag, utrustad med den lilla kamerautrustning jag äger fick jag möjligheten att få en bild och namn i tidningen. Jag skulle fota på Kinnarps arena, stämningsbilder, det var här jag blev delad i två.
Jag har fotat hela kvällen, kameran, telefonen och mailen har gått het och det var en fantastisk upplevelse och det kommer vara ett fantastiskt minne! Men nu kommer frågorna, vad var det som hände i dag? Vart tog han vägen, killen som la fjärrkontrollen i frysen och körde åt fel håll i rondellen. Varmt och kallt blir ju ljummet, varför blir inte även lycka och sorg någon blandning där emellan? De skär sig, som motpoler!
Jag är glad för jag har fått en bild publicerad på expressens webbsida.
Men jag är också ledsen för att två barn nu står utan pappa och en fru står utan sin man, jag är ledsen för att mattan rycktes undan under era fötter. Jag skickar mitt medlidande och mina tankar till er.
Köpenhamn
"Jag har en vän, det behöver man" citerat från en föreläsning jag hade förra veckan. Vad fantastiskt tänkte jag, jag har flera stycken och jag är helt säker på att jag behöver varenda en av dem. En av dem bor i Köpenhamn sedan en vecka tillbaka. Hon är en av de vänner jag ser upp till väldigt mycket, hon är dessutom någon som gör mig lite starkare för var gång vi ses. Nu kommer vi ju inte göra det på ett tag men här kommer en liten hyllning till staden hon bor i, det gör mig väldigt stolt att hon vågade ta steget söder ut. Läs hennes blogg, fyrtiokvadrat.wordpress.com
en hel myrstack
